Framme i Bryssel!
Nu är jag här! Sitter i en villa i Waterloo där jag kommer att bo de närmaste 2 veckorna, då jag inte får tillgång till mitt studentrum förän den 15'e. De som är så snälla och låter mig bo hos dem är familjen Carleson, vänner till min morbror och hans familj. Och vilken tur att jag har dem! Här i Waterloo har jag fått ett fantastiskt mottagande och allting har gått så lätt. Från upphämtning på flygplatsen till middag på bordet, så brukar det inte vara på mina resor!! Men det är bara att tacka och ta emot. :D
Resan gick för övrigt smärtfritt, eller ja, förutom ett smärre tekniskt fel på planet (!!) som gjorde mig 20 min sen till Bryssel. Men väskorna gick igenom utan att betala övervikt trots att de va 4 kg för tunga, tack SAS.
En välbehövlig Moccachino och en focaccia med mozarella, tomat och pesto från Starbucks på Kastrup. Inte alls dumt.
Så nu sitter jag här i "mitt" egna rum, och känner mig lite ensam. Konstaterar att det inte alltid är det lättaste i världen att följa sina drömmar, när halva drömmen är att bara vara hemma i Halmstad och lycklig med min G, och andra halvan är att plugga utomlands och satsa för att få till en grym utbildning. Varför ska det vara så svårt att ha allt samtidigt?
God natt Sverige! 
Det är inte lätt när man är så grym och modig och tokig som du. Men jag tror det blir bra. Tror inte du?
Du kan ringa mig om du vill. Eller, känn inte att du har så mycket till val: RING MIG!!! (Annars ringer jag polisen!!
Tjenamoss! Kul att läsa hur Du har det - och att Du har det bra. Också intressant att läsa att Du tycker det är svårt med de val som man ibland måste göra i livet som vuxen. Välkommen i gänget - varför skulle Du slippa undan?!?! Själv åkte jag till USA ett halvår efter att jag träffat Gunilla och kände kanske lite samma som Du känner nu med din "G". För mig och Gunilla blev det kanonbra - vi blev bara mer övertygade om att "det var rätt", och jag behövde inte känna att jag hade avstått från en utlandsupplevelse som jag länge drömt om. Förhoppningsvis blir det samma för Er. Jag tror att Du gör helrätt som fortsätter att utbilda dig som Du har planerat. Kompromisser är nödvändiga i livet men jag tror att det är bra om man inte kompromissar för mycket med den utbildning som man verkligen vill genomföra. Vi tänker på Dig och hoppas att Du får en fantastisk tid i Bryssel! Hälsar Din alldeles för "krassa" morbror.
